• start
• information
• aktivism
• nyhetsarkiv
• donera
• kontakt
• länkar

Du befinner dig här:

frianationalister.se > nyheter > "Fria nationalister - i karoliners spår"

Publicerad 2009-07-10 | Mälaröarnas fria nationalister

Fria nationalister - i karoliners spår

Redan tidigt i år beslöt sig en handfull aktivister från Mälaröarnas fria nationalister att de skulle närvara vid högtidlighållandet på 300-årsdagen av slaget vid Poltava i Ukraina. Men efter otydligheter vid bokningar och ekonomiska begränsningar så beslöt vi oss för att försöka hedra den karolinska armén på annat sätt.


Bakgrund
På order av Karl XII samlade överbefälhavare Carl Gustaf Armfeldt den 4:e augusti 1718 den jämtländska armén i orten Duved i västra Jämtland. Uppgiften var att inta Trondheim och Tröndelag i ett försök att återupprätta Sverige som stormakt efter nederlaget i Poltava 1709 där Sverige hade förlorat, inte bara de östra provinserna, utan även en stor del av den politiska makten i Europa som Sverige en gång haft. Genom att anfalla Norge räknade kungen med att kunna tvinga den dansk-norske kungen Fredrik IV till stora eftergifter och på så vis utvidga makten.

Planerna gick till en början bra men provianteringen tog slut och det blöta vädret gjorde det nästintill omöjligt att få fram de tunga leveranserna av proviant. Armén började svälta och situationen blev ohållbar. Efter att kölden och budet om att Karl XII avlidit, då han blivit skjuten utanför Fredriksstens fästning, kommit började man sitt hastiga återtåg mot Sverige. Det skulle resultera i bland de största katastroferna i svensk militärhistoria. Redan dagarna innan återtåget hade 14 man frusit ihjäl i Haltdalen men det fanns då ingen återvändo. Armén började förflytta sig och efter en tid överraskades den av ett fruktansvärt oväder på fjället och därmed var mångas öden förseglade. När armén till slut nådde fram till Handöl i Sverige hade kölden och svälten tagit över 3000 liv och tusentals var så frostskadade att de blev tvungna att amputeras. Av dessa dog många av infektioner, svält och köld bara några mil längre in i landet.





Vandringen
Vi började vår resa genom att hålla en minnesceremoni på platsen i Duved där Armfeldt till en början samlat sina trupper. En av aktivisterna förklarade vad som hänt på platsen och berättade samtidigt om arméns slutgiltiga öde, en krans lades ner vid minnesmonumentet och därefter hölls en tyst minut. Därefter begav vi oss mot Skalstugan för att påbörja en fjällvandring med mål att ta oss till sjön Fären i Norge där det första svensklägret anrättades. Till en början hade vi planerat att gå den första milen och sedan slå läger men då deltagarna var otåliga att komma upp på kalfjället beslöt vi oss för att fortsätta. Vid kvällningen kom vi fram till Fären där vi slog läger efter en hård men händelserik dag bakom oss. Morgonen efter började med en frukost bestående av frystorkad mat och fortsatte sedan med ädelfiske. Stockholmsstressen försvann förvånande fort och alla njöt av den totala tystnaden och den otroligt vackra naturen. Vi stannade ytterligare en natt innan vi påbörjade vår långa vandring tillbaka mot Skalstugan. På tillbakavägen började vi förstå vad karolinerna gått igenom under sina fälttåg, och trots våra fina ryggsäckar, våra fina skor, det vackra vädret, den relativt korta vägen och vårt goda humör så började våra kroppar värka, värkar som senare gick över i ren smärta.






Minnestunder
När vi kommit tillbaka till utgångsplatsen hade vi bara en uppgift kvar att fylla. Det var att försöka hinna och orka med att med bil besöka kända platser som haft stor betydelse för de återvändande karolinerna. Vi började med att ta oss till en karolinsk massgrav i Handöl där över 600 karoliner begravdes i januari 1719. En tyst minut hölls och en svensk fana lades ned till minne av karolinernas mod och offervilja. Denna procedur upprepades vid tre tillfällen vid olika monument och karolinska massgravar. Något vi reflekterade över var att minnesplatserna över svenskarna i Norge mer liknande pedantiskt skötta golfbanor medans i Sverige var det mesta nästintill förfallet med överväxta minnestavlor och knähögt gräs. Man fick en känsla av skam och svek i kroppen. Dock kändes en stor tacksamhet till våra norska bröder och systrar för att de vårdar minnet av Armfeldt´s karoliner, som trots allt var dess fiender, bättre än oss själva. Förutom detta är deltagarna otroligt nöjda med turen och hälsar att de hittat ny inspiration och att de dessutom har lärt sig massor om vår stolta historia som politiker och övriga landsförrädare ständigt försöker förvägra oss.


Relaterat:
Staty av karl XII i Poltava
Poltava den 28 juni i onådens år - info-14 i Ukraina